- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
8

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 ERNST LUNDQUIST

Efter en lång förmörkelse i minnet såg hon sedan
sig själv dyka upp i den stora, skumma, gammaldags
våningen vid Karduansmakaregatan tillsammans med
pappa — den långa, bleka, tystlåtna pappa, en orörlig
skuggbild inne i ett grått moln av tobaksrök. Han
hade varit en underlig figur, det förstod hon efteråt,
då han ej längre fanns. Då hon var helt liten, kunde
han leka rätt snällt med henne ibland, bygga med
träklossar på mattan eller gömma sig bakom skärmen
och säga »pip», men han gick alltid så stillsamt och
sävligt till väga, att det just inte var något riktigt nöje
att leka med honom, och rätt som det var, kunde det
hända, att han blev alldeles tyst och stel och började
stirra på henne och sköt henne ifrån sig, som om han
varit rädd för henne, och så gick han och stängde in
sig på sitt rum, och hon såg honom inte på flera
dagar, och då hon frågade hushållerskan, var pappa var,
fick hon det svaret, att pappa hade sitt raptus, men
vad det betydde var inte så lätt att förstå för ett litet
barn.

Dessa raptus blevo allt tätare med åren, så att Yvonne
var mest överlämnad åt hushållerskorna, av vilka hon
mindes en hel rad, tjocka och magra, gamla och
halvgamla, snälla och stygga, sådana som kunde tala om
sagor och sådana som bara skötte sig själva, drucko
kaffe och läste romaner.

Ja, det hade legat ett visst tryck över hennes första
barndom, den var liksom insvept i en skum och
sur-mulen tystnad, som hon sedan tänkte tillbaka på med
anklagande grämelse.

Men så kom hon ju i skolan! Å, den härliga skolan!
Det var, som om man slagit upp ett stort fönster i
hennes liv, så att sol och frisk luft och stojande
kamratröster och all världens g^lädje och härlighet strömmat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free