- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
12

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 ERNST LUNDQUIST

flicka, som genomgått sådana öden i sin tidigaste
barndom, måste vara en undantagsvarelse och att hennes
liv skulle komma att gestalta sig långt mera egenartat
och intressant än vanliga flickors. Det låg något
»väldigt stiligt» i att ha börjat sitt liv så där effektfullt
som hon; en sådan spännande och ovanlig inledning
kunde inte få löpa ut i banal prosa, det vore för mycket
orättvist.

Redan från början betraktades hon både av
kamrater och lärarinnor som ett slags underdjur. Det var
en given sak, att hon inte kunde mätas och dömas efter
linjal och schema som andra; hennes små
självsvåldig-heter möttes vanligen med en överseende skakning på
huvudet, och i synnerhet de yngre flickorna hade en
viss benägenhet att se något märkvärdigt och originellt
i allt vad hon sade eller gjorde. Hon gick i en atmosfär
av beundran och förväntan och vande sig småningom
att finna detta helt naturligt och berättigat. Var hon
än inte ämnad till något stort och lysande, som hennes
ivrigaste beundrarinnor sökte inbilla henne, så skulle
hon åtminstone aldrig bli en dussinmänniska med ett
dussinöde, det kände hon på sig, utan en varelse för
sig, någonting ovanligt, unikt, antingen måttlöst
lycklig eller måttlöst olycklig, exempellöst dålig eller
ojämförligt god, i alla händelser skulle hon inte likna
någon annan, liksom, hon redan tack vare sitt utseende
skilde sig så skarpt från de andra flickorna.

Då hon såg sig i spegeln, njöt hon av, att hon inte
var vacker; det låg något så banalt i att »se bra ut»,
tyckte hon. Nej, en intressant fulhet, det var något
långt stilfullare. Hon var riktigt ond på sina rätt
skapliga blå ögon och önskade, att de varit små, stickande
svarta eller gåtfullt grågröna. För resten kunde
ansiktet gå an; med sina oregelbundna drag och sina djupa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free