- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
28

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 ERNST LUNDQUIST

ner till Raimondo, som väntade henne, och säga
honom ett kort, smärtsamt, lyckligt farväl för evigt. Och
han skulle kanske kyssa henne, men inte så där törstigt
och glupskt som i morse, utan i stilla, värdigt vemod,
och den kyssen skulle för henne bli en invigning...
jaha, en invigning till... hon visste inte vad, men till
något vackert och allvarsblekt och adlande var
det.

Men nu gick det bestämt nere på trottoaren?

Ja, men det var bara en pojke, som visslade.

Hon slöt ögonen och drog en djup, dallrande suck.
Å, att få luta huvudet mot Volmar Vangs axel och se
upp i de sugande flammande svarta solarna och viska
»Raimondo», så att inte ens han hörde det. Nej, han
skulle bara se, att det där namnet rörde sig på hennes
läppar, och så skulle han luta sig ned över henne
och...

Men nu började ju klockan slå i kyrktornet! Ett, två,
tre, fyra, fem...

De sju evigheterna hade gått. Hon for upp, ryckte
till sig hatten och en cape, som hon lagt i beredskap
på en stol vid dörren, och smög sig ut i farstun.
Ljudlöst gled hon utför trappan och famlade sig genom den
kolmörka nedre förstugan fram till den stängda
verandadörren, vars nyckel ju alltid satt i på insidan. Medan
hon med litet darrande händer trevade efter den — nu
dansade minsann hennes hjärta den vildaste galopp!
— hördes plötsligt ett vasst raspande ljud tätt bakom
henne, som av en stryksticka, och då hon vände sig
om, stod farbror Pontus där med ett brinnande ljus i
en stake och klädd i sin långa gråa bonjour, som om
han aldrig gått och lagt sig.

Förvirrad grep hon om låsvredet och tryckte av hela
sin kraft, men dörren gick ej upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free