Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
— Jag har nyckeln i fickan, sade farbror Pontus
torrt. Ingen kommer ut.
Hon såg på honom med en lång blick, och plötsligt
blev hon alldeles lugn.
— Ge mig portnyckeln, som du har tagit från spiken
i tamburen, sade han.
Det tjänade till ingenting att neka eller att behålla
den. Alltsamman var ju om intet. Hon tog upp
portnyckeln ur fickan och räckte honom den utan ett
ord.
— Och nu följer du med in till mig, så få vi talas vid
litet, sade han med sin torra, liksom dammiga röst, och
hon lydde utan invändning.
I landskamrerns arbetsrum lyste taklampan
anklagande på den bäddade, men orörda liggsoffan. Själv
stod han framför henne, lång och grå, och stirrade dött
på henne med sitt runda, släta träansikte, som liknade
en urtavla, där visarna stannat för alltid. Aldrig hade
han varit så grå som i kväll, och det var, som om allt
omkring honom blev grått.
— Sitt ner, sade han och pekade på en stol. Hon
skakade på huvudet och stod kvar vid dörren.
— Vart ämnade du ta vägen nyss? frågade han.
— Det är min ensak.
—■ Jag får underrätta dig om, att några nattliga
promenader...
— Ja tack, det där kan jag tänka mig på egen hand.
Och jag ämnar inte underkasta mig något förhör. Jag
kommer inte att tillstå någonting.
— Rehövs heller inte, strängt taget, eftersom jag vet
allting.
— Såå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
