- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
37

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR ii

och känna på den smärta skilsmässan från Volmer
Vang vållat henne, för att offra några tankar på en så
likgiltig och ointressant person som farbror Pontus.
Under dagarna närmast efter det stora uppträdet hade
hon gjort långa promenader utanför staden för att
riktigt få vara ostörd med sin sorg och sina bitterljuva
minnen. Hon strövade omkring i stadshagen, drog i
väg en halv mil utåt slätten på de snörräta, pilkantade
vägarna, men fann ingenstädes i denna nyktra skånska
natur någon likstämd miljö för sitt romantiska vemod.
Hon ertappade oupphörligt sig själv med att tänka på
alla världens ting utom på Volmer Vang. Och då hon
till sist måste sitta och säga: »Volmer, Volmer...» för
sig själv för att tygla sina tankar och var tvungen att
mota hans fagra bild, då den ville smita ifrån henne,
och liksom släpa den tillbaka vid håret, då fattade hon
ett raskt beslut och inställde dessa lönlösa promenader
utåt landsbygden. Och då farbror Pontus en kväll
ansåg hennes straff ha räckt länge nog och ädelmodigt
erbjöd -henne att lägga en Fjäder med honom, tog hon
det som ett järtecken, att de sura minernas odrägliga
period nu var förbi, och sedan hon med den största
tacksamhet låtit farbror Pontus vinna sextifem öre, var
fred åter sluten, till det yttre åtminstone.

Men Yvonne hade alldeles klart för sig, att hennes
befrielses timme nu kanske snart nog skulle slå. Hon
hade hos farbrodern väckt tanken på att rensa huset
från denna upprorets ande; han gick och ruvade på
något, det såg hon alldeles tydligt; han sökte antagligen
efter en lämplig inackordering för henne i någon
landsända, där hennes ormtunga ej kunde göra honom
någon direkt skada. Men med den kännedom hon nu
fått om sina kära släktingar och deras bekanta kunde
hon ej tvivla på, att ett hem, som efter episoden Volmer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free