- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
50

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50 ERNST LUNDQUIST

— För resten ber jag om ursäkt, i fall jag har generat
er med min närvaro. Jag trodde, att de här bänkarna
voro avsedda för allmänheten. Men om ni inte tycker
om, att någon ser på, då ni spelar crocket med barnen,
så skall jag naturligtvis...

— Det är mig knusende ligegyldigt, förklarade hon
iskallt och vände sig om mot Sophy, som stod och
ryckte henne i kjolen.

— Det gläder mig, svarade han, då behöver jag alltså
inte ändra mina vanor. Då man inte är road av
sällskapslivet nere i societeten, är det litet svårt att få
eftermiddagarna att gå.

Därmed lättade han litet på sin hatt och avlägsnade
sig inåt den smala skogsvägen, som ledde upp till de
högst belägna villorna. Innan Yvonne hunnit göra
sig av med den efterhängsna Sophy, var han
försvunnen mellan bokstammarna. Och där stod hon nu
förargad på sig själv för att hon ej rent ut sagt honom,
att han generade henne, och ännu mera för att hon ej
försökt leta ur honom, om. han kände tant Paxe.

Hon undrade, om hon ej skulle kunna locka detta ur
fru Faxe själv, men hur det skulle tillgå, hade hon
ingen aning om, då hon ju inte ens visste karlens namn.
Småflickorna kände honom inte, så mycket var
säkert.

Ett par dagar uteblev han helt och hållet, men så
dök han upp igen, och denna gång både hälsade han
och smålog på ett sätt, som föreföll Yvonne stötande
förtroligt. Hon vände honom hela tiden ostentativt
ryggen, men hon kände hans ögon alldeles som förr,
nej tiofalt mera generande än förut; hon måste slänga
fram sina långa hårpiskor över bröstet, fastän de
hindrade henne vid crockeringen, ty det kändes, som om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free