Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 ERNST LUNDQUIST
gjorde hennes aderton år full rättvisa. Efter frukosten
slöt hon sig till Stockholms-kotteriet, som valsade
efter handklavér mitt i solskenet ute på dansbanan,
bar-huvade och sprittande glada, och visserligen blev hon
där först mottagen med en viss reservation, men det
fattades ju verkligen en dam i sextetten, den
gemensamma Stockholmsdialekten var ju också ett
föreningsband här nere i Skånebygden, och för resten befanns
denna plötsligt förvandlade fröken Friman alls inte
vara det lilla sjåp man hittills tagit henne för, utan
alldeles stämd i den rätta tonen, och så var receptionen
i kotteriet snart bifallen utan ord och försiggången utan
ceremonier, och Yvonne följde sedan med
Stockholmsflickorna ner till damernas badvik i stället för att gå
med Sophy och Vick till Havsfruns klippa, och här
befästes hennes anseende orubbligt, då det visade sig,
att hon i sin svarta baddräkt var en rent av förtjusande
fin-de-siécle-typ och den enda som kunde göra
kandidat Bejer distansrekordet stridigt och simma ända ut
till Måsklippan.
Tre fyra dagar höll Yvonne sig oavlåtligt till
Stockholmskotteriet och roade sig tappert. Sophy och Vick
voro fullständigt övergivna och gingo omkring med
dödligt sårade miner. Men en eftermiddag, då de som
vanligt gingo och petade med sina klubbor — det blev
aldrig något liv i crocketspelet nu, sedan idolen
försvunnit — sågo de till sin häpnad Yvonnes ansikte
titta fram mellan boklövet. Det såg ut, som om hon
inte ämnade stiga fram, utan bara spejade förstulet
efter något, vad det nu kunde vara. Men hur tyst hon
kommit, hade herrn med sorgfloret ändå både hört och
sett henne, ty innan hon hunnit upptäcka, om han
verkligen satt på sin bänk, hade han rest sig upp och
stod i nästa ögonblick mittför henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
