- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
62

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62’ ERNST LUNDQUIST

där han satt i profil snett framför henne. Han hade
tagit av sig hatten, så att hon såg hans maskinklippta
men liksom finkrusiga svarta hjässa; om han låtit
håret växa, tänkte hon, skulle han bestämt bli lockig som
en bondpojke eller en kyrkängel. Och nu kom hon
under fund med, att hon visst aldrig förr i sitt liv hade
sett en så vacker människa som han var, fastän hela
hans muskulösa, färgstarka typ var någonting
främmande för henne. Huvudets form, den breda nacken,
de små öronen och den spänstiga, skönt formade
munnen kommo henne att tänka på Nationalmuseum; vad
var det för en staty han var lik? Någon av gipserna ute
i trapphuset, hon visste ej vilken...

Nu talade han igen, men hon hörde knappt på, vad
han sade, så upptagen var hon av att betrakta honom
från sidan. Det var visst någonting om österhamn, att
det var en fin och trevlig stad med många resurser, ett
kavalleriregemente var förlagt där, och officerarnes
familjer roade sig mycket tillsammans...

Så röda läppar han hade, aldrig hade hon sett
en karl med så röda läppar och så jämna, vita
tänder.

Men besynnerligt nog fanns det ingen teater i
staden, bara en gammal tobakslada, som inte kunde eldas
upp och där på sin höjd en och annan sämre trupp
spelade ibland under sommarmånaderna, så att ville
man gå på teatern, fick man fara till Oskarshamn eller
Vestervik eller till Stockholm rent av,
kommunikationerna voro ju så utmärkta, ångbåtar varenda dag...

Hon undrade, hur det skulle kännas att spänna om
den där kraftiga, gulbruna nacken med handen och
trycka till med tummen och fingerspetsarna; det var
väl som att ta om en ung björks stam... någonting
slätt, hårt, solvarmt och lent...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free