Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66’ ERNST LUNDQUIST
— Så där skulle aldrig en flicka hemma i österhamn
våga säga, sade han. Ni är inte troende?
— Nej — är ni?
— Jag vet knappt vad jag skall svara på det. Jag
vet bara, att jag aldrig går i kyrkan. Jag skäms så
jag skulle vilja sjunka genom golvet då jag ser en
karl stå och prata en hop saker, som han väl omöjligt
själv kan tro på. Det är också därför jag inte trivs i
en sådan här hadsocietet... jag märkte genast första
dagen, att människorna här säga varandra en massa
ord, som de inte mena.
— Gör ni aldrig det då?
— Nej, varför skulle jag göra det? Hemma i
österhamn är jag en fri människa, oberoende av alla,
behöver inte ställa mig in med någon.
— Det blir visst för sent att gå till ödegården i kväll,
sade Yvonne efter en liten paus. Klockan slog sju för
en stund sedan, och det är bäst, att vi dra oss åt
badortshållet till.
De gingo nedför klitten och började långsamt vandra
samma väg de kommit.
— Har ni lust, så kan vi ju gå till ödegården i
morgon eftermiddag? sade Herbert. Eller ni kanske tycker
det är opassande att promenera ensam med samma
herre två gånger å rad?
— Jag är som ni, en fri människa, oberoende av alla,
och jag gör vad jag vill.
— Vill ni då?
— Ja, jag vill gärna se ödegården, den skall vara
högst egendomlig och pittoresk. Då vi ha slutat vår
middag i morgon, skall jag presentera er för min
skyddsfru, borgmästarinnan Paxe, och sedan kunna vi
göra sällskap dit bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
