- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
70

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70’ ERNST LUNDQUIST

modersläppar. Det finns många av denna världens rike
och mäktige, som kanske för alla sina pengar skulle
vilja köpa sig bara en liten del av den föräldralycka,
som en gång har bott bakom dessa möglade väggar.
Familjen är ju det högsta av allt... för mig är detta ett
heligt rum.

Han vände sig bort, som det tycktes litet förlägen
över att omedvetet ha hållit ett sådant patetiskt tal,
och han kastade en hastig blick på Yvonne för att se,
om hon gjorde narr av honom. Men även hon var
allvarlig.

De gingo ut på uddens yttersta spets och satte sig
på var sitt stenblock mitt i en frodig vegetation av
blekvioletta havsastrar.

— Att ni inte har gift er, ni med er dyrkan av
familjen, sade Yvonne.

— Jag har inte tänkt på annat, sedan jag var sjutton
år, tror jag, sade han med ett vemodigt småleende.
Och jag skulle nog ha varit gift och familjefar för
längesedan, om inte...

Han tystnade och vände bort ansiktet. Då hon
ingenting sade, kom det efterhand i dämpad ton och med
små avbrott då och då:

— Det är efter min fästmö jag bär sorg. Jag minns
knappt den tiden, då inte hon och jag voro som ett.
Det började redan i småbarnsskolan. Sedan gingo vi
liksom hand i hand, så länge hon levde. Då min far
dog och jag fick en självständig ställning, rustade vi
oss till giftermål. Det hade redan lyst för oss två
gånger. Då förkylde hon sig, fick lunginflammation och
dog. Det är två och ett halvt år sedan nu.

— Och ni bär ännu sorgflor?

— Ja, det har blivit en gammal kär vana. Och i viss
mån bär jag det också av samma skäl som absolutis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free