- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
71

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

terna bära sitt blåa band i iknapphålet: för att
främmande människor ska förstå, att det inte tjänar till
något att bjuda en på spirituösa.

Han vände sig emot henne och smålog på sitt lugna,
litet sävliga sätt.

— De giftasvuxna flickornas mammor äro visst ett
efterhängset släkte, i småstäderna åtminstone, sade
Yvonne.

— Ja, de bita sig fast som hästflugor, äro lika hårda
i skalet, och de komma inte en i sänder, utan i svärmar,
sade Herbert. Men jag kan inte förälska mig i någon
av Österhamnsflickorna.

— Hur vet ni det så säkert?

— Jag har försökt. Av all makt har jag försökt. Men
det är Sonja, som står emellan. Sonja, det var min
fästmö. Alla flickorna i min hemstad har jag lärt
känna genom henne eller tillsammans med. Alla ä’ de
förknippade med minnet av henne. Den tyckte hon om,
eller den tyckte hon inte om. Den hade hon spelat å
quatre mains med, och den brukade hon gå ut och gå
med. Alla höllo de av henne, alla veta de en hel hop
om henne och tala gärna med mig om henne, då det så
faller sig. Det där stöter mig tillbaka, trots alla mina
föresatser att gå dem till mötes. Värst är det med dem,
som aldrig säga ett ord om Sonja, ty de ha medvetet
planer på mig, och just för att de ingenting säga om.
henne, vet jag, att de oavbrutet tänka på henne, då de
äro tillsammans med mig. Om jag gifte mig med
någon av Sonjas väninnor, skulle jag ständigt gå och
plågas av en känsla att ha blivit henne otrogen och att
hon dagligen och stundligen ginge osynlig bredvid oss
och såg på, hur vi kränkte hennes minne.

— Ni får väl ge er till tåls, tills det växer upp ett nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free