Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72’ ERNST LUNDQUIST
flicksläkte i österhamn, sade Yvonne, en generation,
som inte har känt Sonja.
— Då hinner jag ju bli en gammal stofil! Nej, så
löjligt det låter, har jag verkligen riktigt på skärpen
funderat på att ta mig ett par tre fosterbarn. Jag vet,
att hela staden skulle skratta sig fördärvad, att
människorna skulle grina som solvargar, var jag kom
dragande med min lilla plantskola. Det skulle jag kunna
sätta mig över, för i österhamn kan jag göra vad jag
vill, min ställning är nu en gång sådan och alla veta
ju, att jag är barnkär och det kan ju inte vara någon
skam. Hela planen strandar emellertid på det, att jag
måste anställa en uppfostrarinna åt ungarna, för en
ensam karl kan ju inte reda sig med sån’t där, i
synnerhet om det gäller små flickor, och en flicka ville jag
nödvändigt ha, minst en. Jag kunde visserligen ta en
äldre, förståndig dam i huset, men det hela bleve ändå
bara ett surrogat, och fastän jag tidtals är alldeles
upptänd för den där idén och bara tänker på, hur den
skall kunna realiseras, bleknar den ändå alltid bort för
mig och förlorar det mesta av sitt intresse då jag tänker
på, att jag ju ändå bara är tjugusju år och att jag
kanske kan bli kär till sist och vilja gifta mig — och då
stod jag där vackert med mina fosterbarn och min
äldre, förståndiga dam!
Yvonne skrattade hjärtligt åt hans bryderi, och han
stämde själv in. —
Då de vid sextiden skildes utanför grinden till villa
Solbacken, gick Yvonne in på sitt rum, och som hela
huset tycktes vara tomt, njöt hon av att få vara ensam,
som hon ibland hade ett behov av — och det hade hon
ju ej varit på flera dagar. Hon kröp upp i sin schäslong
och slöt ögonen, och så kommo tankarna myllrande.
Hon var inte nöjd med sig själv. Det hade ju verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
