Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74’ ERNST LUNDQUIST
hade förmodligen som de flesta karlar haft åtskilliga
erotiska upplevelser — så vida inte -den där långa
barndomsförlovningen hade avhållit honom därifrån? Men
renhjärtad, det var han, trots allt. Och visserligen
kunde hon inte låta bli att dra litet på munnen åt
honom, då han så naivt och klumpigt kom indrumlande
mitt i samtalet med en av de förnumstiga reflexionerna
över »livet)), som han gått och kläckt ut i sin ensamhet
där borta i sin småstad, men det gav honom bara en
prägel av solid, pålitlig och litet landsortsaktig
hederlighet, som verkade som. något alldeles nytt för henne
och som onekligen klädde honom, fastän den kanske
skulle ha varit litet löjlig hos en av de vanliga
ungherrarna.
Och för resten, vad skulle inte ha varit klädsamt hos
en människa utrustad med en sådan skönhet utan brist
och vank? Vad var det han hette, den där reslige
ynglingen i Nationalmuseum, han med det lilla barnet på
armen? Hermes? Ja, Hermes från Olympia, så var
det... Konsuln skulle bara låta sitt lockiga hår växa
ut litet grand, så blev likheten komplett. I synnerhet
om man såg honom i högerprofil. Men det förstås,
konsul Herbert var tio gånger vackrare än statyn, ty han
hade ju livets varma färger. Och så röda läppar... då
han talade, kunde hon aldrig låta bli att se på hans
mun, den drog hennes ögon till sig rentav magnetiskt,
och hon skulle ha velat lägga sin hand emot den, för
att känna hur fast och spänstig den måste vara...
Blodet forsade hett upp till hennes kinder. Vad var
det för galenskaper hon satt där och tänkte? Hon reste
sig hastigt, gick ett par slag genom rummet, ställde
sig framför spegeln och tvingade med koncentrerad
viljekraft sina kinder att återtaga sin vanliga färg. Så
drack hon ett stort glas vatten, naglade med ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
