Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR iOi
ÅTTONDE KAPITLET.
österhamn hade släkten Olsson att tacka för sitt
uppsving som affärsstad. I början av
adertonhundra-talet hade staden ej varit för mer än Mönsterås,
Påsk-allavik och de andra småländska köpingarna vid
kusten. Men då den rike och tilltagsne bonden Abraham
Olsson, Tor Herberts farfar, köpte det vattenfall, som
Edaån bildade en mil väster om staden, och byggde
sågverk där för tillgodogörande av sina omfattande
skogsköp, och i synnerhet sedan han gjort österhamn
till medelpunkt för sin affärsverksamhet, började
staden gå framåt med stark fart. Halva sin stora
förmögenhet testamenterade den gamle bonden till
utvidgande av den ypperliga naturliga hamnen. Han byggde
vid torget familjens stora trevåningshus, som ännu var
sig alldeles likt som på hans tid, utom att det nu
prunkade med det nya firmanamnet »Olsson & Herbert» i
guldbokstäver över portalen.
Då hans son, »G. P.», efterträdde honom, hade
österhamn redan en livlig sjöfart med egna ångbåtar, och
den gamla trångbyggda kåkstaden söder om Edaåns
mynning blickade med beundran och avund över till
de nybyggda rikmanskvarter, som med sina förnäma
trädgårdar började växa upp på norra sidan. Sedan
staden under G. F. Olssons senare år, tack vare hans
relationer inom riksdagen, där han hörde till de
jämförelsevis frisinnade krafterna i första kammaren, fått
ett nyskapat kavalleriregemente förlagt inom sin hank
och stör, utvidgades den fina stadsdelen ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
