- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
87

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

brusande mot sitt folk. Men det brukas så i Småland,
hade de urskuldande tillagt, och han är nog inte värre
än andra.

Ja, Yvonne var unikt och måttlöst lycklig, som
hennes skolkamrater spått henne att hon skulle bli, men
litet tråkigt hade hon allt ändå ibland. Tor var ju
så upptagen av sitt arbete, och det hade han försummat
så oförsvarligt, påstod han, under sin badortsresa, att
han nu riktigt måste lägga manken till för att hinna i
fatt sig själv.

I början hade hon följt honom överallt, i
brädgårdarna, i träförädlingsfabriken, i lastageplatsernas surr och
myller och smuts, och inte frågat ett dyft efter, att
hans arbetare tittat ironiskt på henne, där hon travade
bredvid sin man i vått och torrt, högt uppskörtad och
fullkomligt obekymrad, om hon blev aldrig så knuffad
och nedstänkt, eller om mötande stadsbor
småskrattande vände sig efter henne, så snart de kommit ett
stycke förbi.

Men oavsett de rent yttre svårigheterna under dessa
promenader hade hon ej mycket nöje av Tor, ty han
dök på huvudet in i fackliga och tekniska spörsmål,
varav hon ej begrep ett jota, hade endast ögon och öron
för sina verkmästare och arbetsförmän och tycktes
långa stunder alldeles glömma bort, att hon stod där
i höstslasket och blåsten och hade tråkigt. Till sist bad
han henne rent av stanna hemma, hennes närvaro
störde honom, han kunde inte tänka på, vad han hade
för händer, då han på samma gång skulle vara orolig
för, att hans lilla fru kunde förkyla sig.

Naturligtvis hade han alldeles rätt, men nog blevo
timmarna henne långa där hemma i det tysta
residenset, där hon utan honom endast kunde fördriva tiden
med att marschera fram och tillbaka genom den änd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free