Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96’ ERNST LUNDQUIST
telse i österhamn, fastän Tor bjöd henne guld och gröna
skogar, om hon ville stanna till in i juli, då den stora
händelsen väntades. Han skrev nu i stället långa brev
till den förnämste gynekologen i huvudstaden,
telegraferade till honom vid minsta lilla illamående hos
Yvonne och skaffade all tillgänglig svensk litteratur rörande
havandeskap, som han studerade i sin sängkammare
till långt in på nätterna, eftersom Yvonne genast
bestämt opponerat sig, då han erbjudit sig att läsa dessa
böcker högt för henne. Hon upprepade tusen gånger,
att hon var alldeles frisk, och för att riktigt övertyga
honom om detta, kunde hon kasta filten av sig, springa
upp från schäslongen, där han bonat om henne med
ejderdunskuddar, och dansa den vildaste tarantella
mittför näsan på honom, tills han vaknade ur sin fasans
förstelning, slog armarna om henne och bar henne
tillbaka till soffan igen. Han föll på knä och tiggde
och bad henne att skona sig, skona sig för hans skull,
och han var nära att gråta, stora, starka karlen. Hon
hade inte hjärta att bli ond på honom, ty alla hans
löjligt överdrivna omsorger vittnade ju om en sådan
oändlig kärlek, men skratta åt honom det kunde hon
inte låta bli, och han tog undergivet emot hennes
gyckel och speord, ja, hon kunde gärna få bjuda alla
löjtnantsfruarna till sig på förmiddagste och låta dem
skratta åt honom i korus, vad som helst fann han sig i,
bara hon skonade sig...
— Men inser du då inte, hur odrägligt tråkigt det är
för mig att pjoska med mig så här i onödan? frågade
hon. Sju månaders kammararrest är då väl ett bra
strängt straff för det brott jag begått.
— Då det gäller barnet, familjen, det kommande
släktet, är intet offer för stort, svarade han. Inför det
där heliga mysteriet ha vi bara att böja oss i stoftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
