Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR iOi
honom. Hans personliga närvaro krävdes absolut, om
också bara några timmar.
Yvonne var lyckligtvis lika kry och rödblommig och
klarögd som vanligt, där hon satt i sin säng och åt sin
frukost med god aptit och smålog uppmuntrande mot
honom. Ackuschörskan försäkrade med överlägsen
min, att ingenting tydde på, att denna dag skulle
förlöpa annorlunda än i går och förgår och alla andra
dagar; konsuln kunde tryggt resa och stanna borta till i
morgon, om så fordrades. Nåja, en mil går fort på
velociped, då man har ångesten i hälarna, och Tor gav
sig i väg, sedan han tagit löfte av alla människor att
genast telegrafera efter honom, i fall... Han skulle i
alla händelser vara tillbaka igen till middagen.
En halvtimme efter hans avfärd blev Yvonne sjuk.
Så snart hon förstod, att hennes stund var inne,
förbjöd hon ögonblickligen allt telegraferande till Eda,
förr än allt var över. Hon tog hela ansvaret på sig.
Den, som handlade emot hennes vilja, skulle hon
aldrig förlåta. Konsuln hade viktiga saker att sköta, och
hon ville helst slippa se hans oro under den kamp hon
nu gick till mötes. För resten skulle alltsamman gå
lätt, det kände hon.
Och hon fick rätt. Klockan var nu tio, och strax
efter ett kom Gunnar till världen. Yvonne hade legat
med sammanbitna tänder och blicken riktad på Tors
porträtt, som stod på bordet bredvid henne. Icke ett
ljud hade hon givit ifrån sig, och »frun» överöste henne
med beröm och förklarade, att hon aldrig varit med
om något så vackert.
Nu fick telegrammet avgå. Yvonne var för matt för
att tala, men hon hade på förhand givit order för
konsulns mottagande. Lille Gunnar låg i sin vita,
spets-prydda säng framför det ena fönstret, vars gardiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
