Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04’ ERNST LUNDQUIST
— Det är så förfärligt snällt av dig, Tor, att uppoffra
dig och följa med mig på de här utflykterna, sade hon
en gång och klappade honom på handen. Men jag
inser så väl, att du kan använda din tid till det, som är
angelägnare, och jag kan mycket väl fara ensam. Jag
blir inte alls stött, om du stannar hemma.
— Är det riktigt säkert, det? frågade han hastigt,
och hon hörde, att hans röst uttryckte lättnad. Jag
kunde kanske låta dig göra en mindre utfärd ensam
någon gång, bara på försök. Jag har verkligen
försummat så mycket på kontoret under den här tiden. För
resten, vi ha ju nu så vackra, varma och lugna dagar,
så att sköterskan kunde ju följa med dig med lille
Gunnar. Jag har just skrivit till professorn och frågat
honom om det, och han hade intet emot det. Ja, han
rent av tillrådde det.
— Nej, avbröt Yvonne litet retligt, då vill jag hellre
fara ensam. Inte vill jag ta Gunnar ifrån dig, då
skulle du inte få en minuts ro.
— Ja, jag får ju inte vara med honom., antingen han
är hemma eller hos dig, ty jag måste vara nere på
kontoret, men kanske det ändå känns litet tryggare för mig
att veta honom vara i sin lilla säng uppe i våningen.
Man vet ju aldrig... hästarna ä’ litet skygga, och
Carlsson börjar bli gammal.
— For resten, tillade han efter en stunds
reflekterande, jag kan inte begripa, att du kan säga nej till
att ha gossen med dig, då det mycket väl kan gå för
sig. Du är bestämt för ung för att vara någon riktig
mor.
Han såg hastigt på henne, rädd för att ha sårat
henne, men hon tycktes knappt ha hört, vad han sagt. Hon
satt och tänkte på, att Carlsson var gammal och
hästarna litet skygga även då hon for ensam..,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
