Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118’ ERNST LUNDQUIST
middagar han hade svårt att säga nej till. Men varje
morgon vid åttatiden såg man honom komma från den
långsträckta udde, där kyrkogården låg.
Mot Yvonne var han vänlig, till och med smeksam,
men hans innersta tanke hade hon fått höra en natt,
då hon låg med huvudet på hans axel och gjorde ett
första skyggt försök att tala tröstande med honom om
den lille döde. Han lät henne tala ut, och sedan hon
tystnat, sade han med dämpad röst ut i mörkret:
— Gunnar var dömd från början. Det slutar aldrig
väl med barn, som inte ha sin mors kärlek. Det är
som en förbannelse.
— Anklagar du mig för hans död? utbrast Yvonne.
Har jag inte älskat honom, kan du ha hjärta att säga,
att jag inte har älskat honom? Det var ju slumpen,
ett förfärligt sammanträffande av tillfälligheter, som
ryckte honom ifrån oss.
— Moderskärleken är till för att undanröja sådana
tillfälligheter.
Det ordet gick som ett tveeggat svärd igenom henne
och gjorde slut på samtalet. Aldrig mera talade de om
Gunnar. Men hon visste nu, att han gjorde henne
ansvarig för barnets död. Han uppförde sig emot henne
som den ömmaste, plikttrognaste, vördnadsfullaste
make, men innerst inne hade han aldrig förlåtit henne
den indirekta del hon haft i olyckan; djupast på
bottnen av hans själ låg det kanske en gnista hat och pyrde,
fastän det mången gång såg ut, som om han älskade
henne lika mycket som förr, så mycket som han
överhuvud taget kunde älska.
Det orättvisa i hans tysta, oresonliga och grymma
anklagelser retade Yvonne till trots. Och det fanns
stunder, då hon nästan föraktade honom för att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
