Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122’ ERNST LUNDQUIST
eller urskulda henne i hennes egna ögon, och hon lät
honom därför snart förstå, att han kommit henne för
nära in på livet och hade att hädanefter hålla sig på
avstånd.
Tor hade ingenting märkt. Det hela var misslyckat,
enfaldigt, trivialt, en förflugen idé, och sådana där knep
lågo dessutom inte för henne. —
I slutet av maj upptäckte Yvonne, att hon förlorat en
plomb ur en tand, och som staden för tillfället var utan
tandläkare, fanns det ingen annan utväg än att resa
till Stockholm för att få skadan avhjälpt. Hennes
tänder behövde nog undergå en generalmönstring. Hon
hade också åtskilliga uppköp att göra i huvudstaden,
där hon nu ej varit på länge.
Om ändå Tor ville följa med! Men det var icke att
tänka på, så upptagen som hans tid alltid var. I
synnerhet efter Gunnars död hade han störtat sig in i
arbetet med fördubblad energi och gjort långa resor
uppåt skogsbygderna i sällskap med den hos firman
anställde jägmästaren för att inspektera
avverkningsdistriktet och övertyga sig om, att den fällda skogen
ersattes med ny sådd. Det såg ut, som om han ville
bedöva sig med arbete, ty mycket av vad han gjorde
hade nog kunnat utföras av någon annan. Varje gång
Yvonne red förbi brädgårdarna vid stadens utkant,
hörde hon Tors stränga basröst domdera där inne. Och
en ny strejk, denna gång bland lastningsarbetarna,
hade han på våren haft att kuva. Men för närvarande
var det visst ett slags vapenvila, och Yvonne undrade,
om hon ändå inte skulle kunna locka honom att följa
med till Stockholm. Hur skevt förhållandet än var
mellan dem och hur många anledningar hon än tyckte
sig ha att vara fientligt stämd mot honom, kändes det
alltid så tomt och villsamt och övergivet, då hon före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
