- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
136

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124’ ERNST LUNDQUIST

i stadsparken, och jag gick i timtal utanför ert fönster
om kvällarna, för att få se er skugga på gardinen, men
det var mörkt där uppe, mörkt som i min själ.

— Besynnerligt, .sade hon, att ni inte genast fick veta,
att jag var gift. Mitt bröllop hade ju stått för bara en
månad sedan.

Om hon inte just nu varit upptagen av att dra
skalet av sin persika, skulle hon kanske ha märkt, att han
blev förlägen och dröjde litet med svaret.

— Jag vågade inte fråga efter er, sade han slutligen
i dyster ton. Jag var rädd att kompromettera er. Jag
kunde ju inte veta, hur mycket av vår historia som
kommit ut.

—• Så underligt det kan gå till i världen, sade hon,
i det hon skar sönder den saftiga frukten. Om inte det
där brevet hamnat hos min farbror, skulle jag säkert
ha väntat på er, och då hade vi kanske varit gifta nu.
Jag kan inte riktigt tänka mig, hur det skulle ha känts
att vara gift med en landsortsaktör.

— Om den oändliga lyckan förunnats mig att få er
till min hustru, skulle jag naturligtvis ha gjort allt i
världen för att bli bofast i Stockholm och hålla mig
kvar vid dramatiska teatern i hela mitt liv. Jag skulle
inte ha ansett mig ha förlett er till en mesallians, om
ni delat öde med en framstående konstnär vid landets
främsta scen, ty med er vid min sida skulle jag ha
blivit vad jag nu inte blev, det känner jag; hemmets
värmde och lyckans solsken, det var just vad min
talang behövde för att mogna. Och jag kan så väl tänka
mig er i de intelligentaste och i nobel mening fria
konstnärskretsar, där ni då skulle ha blivit
medelpunkten.

Han började tala vitt och brett om de firade sceniska
artisteriias liy i Stockholm, andan inom de litterärt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free