- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
145

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

och om hon kanske aldrig skulle förlåta honom, att
han otacksamt och själviskt sagt nej till hennes bön att
följa med henne till Stockholm. Om hon bara hade
dröjt ett par dagar med sin begäran! Nu hade han ju
så god tid...

Det var på en måndagskväll Yvonne rest; på
torsdags morgon avsände Tor till sin hustru, under adress
Grand Hotell, följande telegram:

»Vill du, att jag skall komma? Reser då i kväll.»

Men på eftermiddagen fick han följande telegram:

»Slutat hos tandläkaren. Kommer hem i morgon.»

Hon hade alltså inte förlåtit honom. Nej, det kunde
han ju ej heller begära, han hade sårat henne så
hänsynslöst. Det hon förut så mycket glatt sig åt, att få
tillbringa några dagar i sitt kära Stockholm
tillsammans med sin man, det hade ej längre någon lockelse
för henne, den glädjen hade han förbittrat för henne.
Han var och förblev, trots alla sina bemödanden att lära
sig förstå och tillägna sig en liten grad av andlig
förnämhet, ingenting annat än en grovhuggare, en parveny
med klumpiga händer, som togo ovarsamt i allting.

Men fastän han sade till sig själv, att Yvonne
.straffade honom med rätta och att hon kanske kom
tillbaka lika förgrymmad som hon farit, kunde han ej
betvinga den längtan efter henne, som växte sig allt
starkare inom honom för varje timme som gick. Under de
fem år de varit gifta hade han aldrig varit skild från
henne en hel dag, och nu var det redan fyra dagar
sedan hon lämnade honom i vredesmod. Aldrig,
aldrig mera skulle han göra om detta, straffet var alltför
tungt att bära. A, vad tiden gick olidligt långsamt i
dag! Det spratt till inom honom av glädje vid tanken

L. L 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free