Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124’ ERNST LUNDQUIST
och varsammaste ord hon kunde tänka ut voro ändå
omänskligt grymma, och hon sjönk mot soffans
ryggstöd och kände hela sitt väsen stelna i vanmakt.
Nu satt han bredvid henne med armen om hennes
liv och talade tätt intill hennes öra.
— Han skall heta Gunnar, han också, som en sista
försoningsgärd till vår lille Dunna. Och vi skola äga
honom bägge två, lika, med samma rätt. Jag skall
inte själviskt lägga beslag på honom för mig ensam,
så som jag gjorde förra gången, det kanske var det,
som hämnade sig, det har jag också tänkt många
gånger, medan jag har gått av och an där inne i
biblioteket i bitter ånger. Han skall bli modig och stark och
renhjärtad, och vi ska sitta andäktiga bredvid och se
på, hur han växer upp till en god och sann, fri och
glad och nyttig människa, och om han än helt och hållet
väljer dig och ser ned på mig som ett obetydligt
bi-hang, så tror jag, att jag skall kunna bära det också
bara för den glädjen att han är till, att han är din och
min... nu kan ingenting i världen mera kännas tungt
eller svårt för mig, ty nu har du gjort mig så lycklig,
du min kära, välsignade hustru, så rik och stark och
stolt, att jag står där bländad och stirrar på mig själv
och förstår, att nu vågar intet ont komma åt mig!
Han väade hennes bleka ansikte med de slutna
ögonen mot sitt och sade ömt:
— Du säger ingenting? Men naturligtvis känner och
tänker du precis det samma som jag, du orkar bara
inte uttala det, och så är stunden kanske för helig för
dig, för att du skulle vilja oskära den med en sådan
svada som jag... Du är trött, lyckan och sinnesrörelsen
ha varit för mycket för dig. Och nu skall du lova mig
att vara riktigt rädd om dig. Kom ihåg, att du bär på
vårt livs dyraste skatt, din och min framtid. Om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
