- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
172

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124’ ERNST LUNDQUIST

avskydde det av skäl, som hon aldrig kunnat förklara;
det var en av hennes monomana idéer. Gunnar
kastade en belåten blick på anordningarna och sade:

— Här kommer att vankas god mat, ser jag. Bravo,
föräldrarna. Det är ett sätt att bli firad, som jag aldrig
har något emot.

Och innan han talat till punkt, hade en
kaviarsmörgås redan försvunnit i hans uppsp^årrade gap.

— Är du verkligen riktigt ärlig, Gunnar, sade
modern, då du talar så där föraktligt o"ip din
studentexamen, som du gjorde nyss?

— Ärlig? upprepade Tor med en förebrående blick
på sin hustru.

— Jag förstår, vad morsan menar, inföll Gunnar.
Jag såg nog väldigt glad ut, då jag kom exploderande
ut ur skolfarstun och lät kringklappa mig. Men ser ni,
det var rent fysiskt — som de flesta sinnesrörelser för
resten —, det var den elektriserande kapplöpningen
utför trapporna... de andras glädje, som smittade mig...
och så att flyga i luften så där — huj, det kittlade så
omotståndligt i mellangärdet, att man bara ville skratta.
Och så de skojiga jäntorna med sina blommor... Ninni
Bure killade mig på halsen med pannhåret, då hon
fäste buketten... jag skulle ha kunnat kyssa henne, om
jag velat, hon hade nog stått stilla. Och så
hurraropen och edra glada ansikten mitt i klungan... ja, som
sagt, det var rent fysiskt.

Yvonne satt och smålog för sig själv; hon mindes,
hur våldsamt han kramat henne och kysst bägge
hennes händer, och hon undrade, om det var rent fysiskt,
det också.

— För resten, fortfor Gunnar och sköt den tömda
sopptallriken ifrån sig, nog vet ni lika väl som jag, att
studentexamen är bara bosch, något antediluvianskt, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free