Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188’ ERNST LUNDQUIST
stolen, vid vars armstöd hon krampaktigt höll sig
fast-hakad, och stirrade på Gunnar nästan slött. Tor satt
där tyst med uppdragna ögonbryn och kastade en
villrådigt vädjande blick på Yvonne.
— Skådespelare, upprepade Gunnar i litet mera
utmanande ton, eggad av denna tystnadens kritik.
Tor var den, som hämtade sig först, och medan
Yvonne åter sjönk ned i sin stol och hennes ögon fingo
liv igen och småningom tändes i förtvivlans trots, sade
han så lugnt det var honom möjligt:
— Men kära Gunnar, vet du, om du har några
anlag? I den här småstadshålan har du ju inte haft
några tillfällen att...
— Jag vet, att det är det enda jag har anlag för, sade
Gunnar bestämt, och att jag är absolut oduglig till allt
annat. Jag fick en dunkel förkänsla av min kallelse,
då jag och andra med mig kommo underfund med det
rent automatiska härmningsbegär, som är nedlagt hos
mig och som renderat mig så många dåliga sedebetyg
i skolan. Därnäst skyller jag på Shakespeare, som jag
råkade få i mina händer just i det psykologiska
ögonblicket, då jag började mogna till att ta emot honom.
Vet ni, vad jag gjorde som sexton års grabb, då jag så
ofta var borta från hemmet och ingen kunde få ur mig
var jag höll till? Lillebror misstänkte visst, att jag var
ute och drog med jäntor, men pass för det, nej, jag gick
av och an på en avlägsen glänta uppe i stadsskogen, där
inte en kotte kunde höra mig, och spelade för hundra
tusen riksdaler. Det var fånerier, förstår ni, men jag
skall nog komma att spela min prins Hinke en gång
så att Shakespeare inte behöver snurra runt i graven,
lita på det!
— Inte med min vilja! utbrast Yvonne, som nu
återvunnit sin fattning. Hennes ögon lågade och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
