- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
189

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

ansikte hade i ett ögonblick blivit liksom gammalt och
utbränt. Om du väljer det där yrket, gör du mig en
sorg för hela livet; det behöver jag inte underkasta
mig av mitt eget barn, och jag förbjuder dig att ens
offra en tanke på något så vanvettigt.

— Du tar tillbaka ditt löfte? sade Gunnar skarpt.

— Ja, jag tar tillbaka mitt löfte, svarade Yvonne
trotsigt.

— Det är inte juste gjort av lilla mor, i synnerhet
som det är du, som först lärde mig, vilken stor och
härlig makt skådespelarkonsten är.

— Jag? utbrast Yvonne med ovilja och misstro.

— Ja, du. Kommer du ihåg den kvällen för snart
fyra år sedan, då du för första gången var med mig
på teatern, i vår gamla teaterlada här i staden? Å, du
minns nog lika bra som jag. En liten elittrupp, några
av Stockholms förnämsta artister, bara en sex, sju
personer, hade under en sommarturné i landsorten
förirrat sig hit, och jag, som aldrig i mitt liv sett ett
teaterstycke uppföras, utom. på de fåniga
sällskapsspektaklen inom vår s. k. societet här i staden, bad lillebror
att få gå, eftersom här erbjöds ett tillfälle att se
ypperliga pjäser och berömda artister. Han lovade följa
med mig, du vägrade naturligtvis att gå med, du med
din underliga skygghet att visa dig ute bland folk. Par
köpte två biljetter, men då kvällen kom, måste han
gå på ett sammanträde, som han glömt, och så
lyckades han verkligen övertala dig att följa med mig. Jag
skulle nog annars ha gått ensam, för jag var ju stora
gamla karlen, men då hade jag gått miste om ett av
mitt unga livs starkaste intryck. Det var du, som gav
mig det intrycket, och det skulle jag nu så långt efteråt
vilja tacka dig för på mina knän. Man gav »Stulen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free