- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
197

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

längre hotade i djupet. Och nu skulle allt rivas upp
igen, det var förbi med Tors trygga, bekyminerslösa
lugn — genom hennes förvållande naturligtvis, allt ont
var ju en följd av hennes felsteg. Hur skulle hon denna
gång kunna med mjuk och försiktig hand släta ut
vecken på hans panna? Antingen hon samtyckte eller
icke till sin sons berättiga fordran på självbestämmelse,
måste hennes beslut nödvändigt dra med sig svåra
stunder för Tor.

Icke minst om hon framhärdade i sin vägran. Den
köld, kanske fiendskap, som väl då uppstod mellan
mor och son, skulle bli en källa till oändlig pina för
Tor, han skulle känna familjegruppen sprängd,
hemfriden förlorad, och att dagligen slitas mellan dessa
två motståndare, som. stodo hans hjärta lika nära, att
tvingas ta parti för den ene eller den andre eller att
avhålla sig från att ta parti, där hans sinne för rättvisa
bjöd honom att göra det — allt detta skulle förbittra
hans liv och göra honom gammal i förtid. Till vad
pris som helst måste detta undvikas. Hellre må då
Gunnar få sin vilja fram, det plånar ut så många
svårigheter, och det är ju inte absolut nödvändigt, att
omständigheterna skola föra honom och Volmer Vang
tillsammans! Hittills hår slumpen ju varit barmhärtig,
både under deras Stockholmsbesök och hemma, tack
vare hennes energiska iver att motarbeta Tors
teaterbygge, som kanske en gång kunde ha lockat fienden dit,
till deras egen stad.

Men om —?

Det knackade på dörren. Hon hade ej märkt att
dagen gått under hennes tankestrider. Det var Tor, som
kom och frågade, om hon ej ville äta middag.

Nej, hon ville ingenting ha. Hon hade huvudvärk
och skulle gå och lägga sig snart. Då han strök med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free