- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
205

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

exceptionella förhållanden, och därför hade både de och
världen kunnat betrakta hela saken som en bagatell.
Men trots alla argument kände Yvonne ingen lust att
åter knyta ihop de avklippta umgängestrådarna. Hon
hade under årens lopp så vant sig att ödmjukt se upp
till Tor, att hon till och med börjat anta hans idéer.
Det låg kanske en viss sanning i det där han alltid
brukade predika om familjebandens helighet och
oslit-liga styrka; lät man bara inte dem töja sig och slappas,
kunde vem som helst, till och med den svagaste, hålla
sig uppe. De voro det viktigaste i livet, och de voro
allt, man behövde ingenting mera. —

Det blev en härlig höst för Tor och Yvonne. Så
mycket som nu hade de ej varit tillsammans på många
år. Han hade också fått mycket mera tid att ägna åt
sin hustru, ty han var nu icke allenast skild från
Gunnar, som förr huserat så despotiskt med hans tid, utan
han hade också lämnat en stor del av affärerna åt sin
kusin, Adolf Olsson, som med sin familj, hustru och
två duktiga pojkar, flyttat in i en våning snett över
tor-ket och så småningom börjat sätta sig in i alla det stora
maskineriets enskildheter för att en gång bli firmans
huvudman. Han var duktig och praktisk, en
hedersman i alla avseenden, och Tor gladde sig i
medvetandet av, att hans farfars skapelse skulle gå en vacker
framtid till mötes i Adolfs och hans präktiga söners
händer.

Han hade därför ofta tid att rida ut med Yvonne,
ty på hennes bön hade han lärt sig rida nu på äldre
dagar. Men ingen kunde då tro, att åren tyngde
honom, där han satt rak och smidig i sadeln, svarthårig,
rödkindad och klarögd som en yngling. Eller också
gjorde de långa utfärder i den nyköpta automobilen
eller sutto och pratade om Gunnar inne i gossens rum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free