Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
det kom över ,mig i morse, just som jag vaknade.
Undrar, var sådana där tankar komma ifrån, jag måste
ha burit på dem länge i mitt undermedvetna jag. Du
behöver inte svara på detta, om du inte vill. Vi träffas
alltid, du och jag.»
Yvonne svarade ej heller. Hans brev grumlade för
en stund den lyckostämning, som burit henne på starka
vingar hela hösten, men så blåste hon bort den lilla
skyn... hon ville ej låta störa sig nu.
Hon var ung och glad och sangvinisk som förr, tyckte
hon. Hon hade glömt, att livet kunde vara så härligt
som det nu var, sedan lugnet kommit tillbaka. Men
nu ville hon alltid se det så... åtminstone så länge
re-spittiden räckte. Tor sade ibland, att han fått tillbaka
sin Yvonne igen, att hon var sig lik som då hon var
fästmö eller under den första tiden av deras äktenskap,
och hon gav honom, nästan rätt, då hon stod framför
spegeln eller såg in i sig själv. Där inne fanns ej
mycket att se, där överstrålades allt annat och bleknade
för den gränslösa kärleken till Tor, som legat och pyrt
under askan och nu flammat upp igen i klar låga. Hur
hade hon inte gjort denna kärlek orätt under den första
förkrosseisens tid! Sinnlig lusta hade hon kallat den.
Hon kunde ej annat än skratta åt sina överdrifter
därvidlag som i så mycket annat. Eller om hon delvis
haft rätt då, så hade åtminstone hennes kärlek under
de tunga åren mognat till något högre, rikare. Nu
älskade hon Tor både som en ung fästmö, en hustru
och litet också som en mor, ty hade hon inte
moderligt hållit sin hand över hans huvud under alla dessa
år, var det inte hon, som räddat åt honom den smula
lycka han ännu gick och solade sig i, därigenom att
hon stannat på sin post och dömt sig till tystnad, tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
