Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216’ ERNST LUNDQUIST
— Du ser ju på baksidan, sade han efter ett
ögonblick.
Yvonne visste knappt, vad hon gjorde, hon hade läst
och omläst orden: »Till stiliga milliardären från Doris
Vang», skrivna med blyerts på kortets avigsida. Nu
vände hon det förvirrad om, men det skymde för
hennes ögon, och hon såg endast någonting suddigt svart
och vitt.
— Mycket vackert, hörde hon sig själv säga och så
räckte hon fotografin till Tor utan att darra på
handen. –
Gunnar reste, som bestämt var, tidigt följande
morgon. Yvonne hade redan sagt honom farväl på
kvällen, då hon gick in till sig, ty hon var litet trött och
ämnade ligga länge i morgon.
Men då Tor kom hem efter att ha skjutsat sin son
till stationen, satt Yvonne och väntade på honom
i hans rum. Hon ville veta, om Gunnar hade sagt
något.
— Nej, ingenting. Jag vet bara det jag visste förut:
att det är en aktris, en av hans kurskamrater.
— Det är Doris Vang, sade Yvonne i avgörande
ton.
— Mycket möjligt. Vi få kanske veta det i sinom
tid... eller också är det bara en sådan där lätt
spritlåga, som leker ett kort ögonblick och dör ljudlöst...
och då få vi aldrig veta något. Det kan också vara
det samma, tycker jag. Bry dig inte om att vara
orolig för det där. Gossen tänker lyckligtvis för mycket
på sin egen fördel, för att kunna råka riktigt illa
fast.
Men Yvonne kunde ej slå bort sin oro, och hennes
hugskott, att det var Doris Vang, växte slutligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
