- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
217

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

en tvångsföreställning, som förföljde henne vakande
och sovande. Mitt upp i hennes dagliga
sysselsättningar eller under ett samtal med Tor om helt andra
ämnen flög det igenom hennes huvud: nu äro de
tillsammans på tu man hand... nu kysser han henne... nu
kysser han Doris Vang! — och hon skulle ha velat
skrika.

Längre än i tre, fyra dagar kunde hon ej härda ut.
Hon skrev till sin son och bad honom säga henne allt
rent ut om den kärlekshistoria han under höstens lopp
antytt till sin far under deras telefonsamtal. Det var
inte fruntimmersaktig nyfikenhet, som förmått henne
att skriva om detta, det var en mors helt naturliga oro
för sin ende son, och den hade denna gång gjort ett
djupt grepp i hennes inre. Om han inte ville gå in i
några detaljer, så bad hon att åtminstone få veta
namnet... Hon trodde, så underligt det kunde låta, att
redan det skulle ha makt att stilla hennes sjukliga
oro.

Efter ett par dagar fick hon följande svar:

»Kära mor, namnet kan jag inte säga dig, det skulle
inte heller tjäna till stort, då du ju inte känner henne.
Kalla henne vad du vill i dina tankar, Lisa Dahl eller
Maja Ström, eller ännu bättre: tänk inte alls på henne,
liksom jag nu försöker av all min makt att hålla mina
tankar ifrån henne. Så mycket kan jag säga dig: hon
är inte min älskarinna och blir det aldrig heller, ännu
mindre min hustru. Av det enkla skälet, att hon inte
vill veta av mig. Seså, skratta litet nu, lilla mor... inte
de där ångestögonen, dem vill jag inte se!»

Detta brev lugnade Yvonne till en viss grad,
åtminstone kunde hon hålla sin skräck någorlunda på av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free