- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
218

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218’ ERNST LUNDQUIST

stånd, så länge det var dager. Men då hon låg i sin
säng om kvällarna och försökte somna, måste hon
anlita både multiplikationstabellen och svenska historiens
regentlängder för att utestänga namnet Doris Vang...
Doris Vang, som oupphörligt viskades i hennes öron av
mörkret omkring henne. Ty den fixa idén växte och
frodades trots allt, trots Gunnars brev... Om. hon ej
ville veta av honom nu, så kunde hon ju komma att
ändra sinnelag... unga flickor veta ju aldrig vad de
vilja, och den de försmå i dag kunna de klamra sig
förtvivlat fast vid i morgon. Och om hon fått aldrig
så litet av sin fars magnetisörförmåga...

Ty det var Doris Vang.

Det värsta av allt var ändå att somna och drömma,
om och omigen, den ohyggliga drömmen, som kom natt
efter natt. Hon såg Gunnar klättra med tillhjälp av
naglar och knän uppför den lodräta, skrovliga väggen
av en krater, där glödande lava rullade röda,
vitgnist-rande vågor rakt under honom i djupet. Ibland var
det icke Gunnars ansikte hon såg, utan bara hans långa,
gängliga kropp med Tors huvud på. Stenväggen var
mör och förvittrad, stora, svampiga flisor lossnade
under hans fingrars krampaktiga grepp, och det rann som
torrt grus under hans knäskålar, en ständig, jämn
ström av grus. Han vände sitt bleka ansikte upp emot
henne, och nu var det Gunnars ansikte... men så
rak-nade hans fingrar, och han föll... föll... och hennes
hisnande kropp kände hur han föll genom en oändlig
rymd... och hon vaknade med ett skrik och satt
upprätt i sängen med stelt uppspärrade ögon, och sedan
hon torkat kallsvetten ur sin panna, steg hon upp,
kastade på sig nattrocken, slog sig ned i schäslongen
och drog upp fötterna under sig. Hon hade en dödlig
rädsla för sängen, där sådana drömmar lurade. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free