Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
— Nej! ropade Yvonne återigen, utom sig av skräck,
och stod nu framför Tor skälvande i alla lemmar och
med gnistrande ögon. Nej, det får inte ske, hör du!
Telegrafera genast! Jag förbjuder det! Det får inte ske!
Hon grep med bägge händerna om hans axlar och
försökte skaka honom, men hennes armar föllo
maktlöst ned utmed sidorna, och nu låg hon på golvet
framför honom med huvudet mot hans knä och ropade ut
i luften: — Något så förfärligt och onaturligt får inte
ske... telegrafera ögonblickligen, att han aldrig mera
får se denna Doris Vang för sina ögon...
— Doris Vang? upprepade Tor, i det han reste sig,
lyfte upp Yvonne och satte henne i soffhörnet igen.
Lugna dig, Yvonne... har du förlorat förståndet?
Doris Vang, hur kommer du på det namnet? Hon heter
ju Vanda Thomson.
Yvonne satte sig upp, stirrade på honom som
sinnesförvirrad och upprepade slött:
— Vanda Thomson...
Hon strök hårt med handen över pannan.
— Jag vill se det, sade hon sedan häftigt, jag vill
se det i brevet.
Han höll Gunnars brev framför henne, pekade på ett
par ord längst ner på andra sidan och sade:
— Här ser du själv att det står Vanda Thomson...
Hon fubblade med papperet mellan sina händer,
men kunde ingenting läsa. Och medan han tog
brevet ur hennes maktlösa fingrar, kastade hon sig
tillbaka i soffan och brast i ett krampskratt, som aldrig
ville sluta, endast avbrutet då och då av några
osam-manhängande ord:
— Vanda Thomson... det var inte den andra... det
hade också varit alldeles för ohyggligt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
