Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224’ ERNST LUNDQUIST
Och nu lade hon sitt huvud mot soffans stoppning,
och hennes ansikte översvämmades av en hejdlös
glädje.
— Å, varför har jag inte fått veta detta för länge
sedan, så kunde jag ju ha sluppit våndas under dessa
förfärliga månader. Men nu är allting bara glädje...
glädje och lugn... bry dig inte om mig, det är bara av
lycka jag gråter...
Hon snyftade i sin näsduk, tårarna kommo
sprudlande, ville ej upphöra att trängas. Men till sist kom
hon till medvetande av, att det var dödstyst i
rummet. Hon slutade gråta, torkade energiskt bort de sista
tårarna och såg upp. Framför henne stod Tor med
korslagda armar och betraktade henne mörkt och
strängt.
— Varför ser du så ovänligt på mig? frågade hon.
Låt oss nu läsa slut på Gunnars brev... hans kära, kära
brev...
Hon rätade upp sig och ordnade litet på sitt hår.
— Vad är det du döljer för mig, Yvonne? sade Tor
med skarp röst; det lät, som då han grälade på sina
arbetare. Hon såg upp på honom förfärad.
— Vad vill du jag skall tro om ditt beteende?
fortfor han. Vad betyder det för dig, om Gunnars okända
trolovade heter så eller så? Hur kan blotta namnet
Doris Vang förvandla dig till en vansinnig människa,
som skriker, gråter och skrattar om vartannat? Är
det meningen att hålla mig utanför detta, så måste det
betyda, att det är en neslig hemlighet du döljer för
mig. Jag fordrar att få veta den, och du slipper inte
ur detta rum, förr än du har sagt mig den. Jag
fordrar fullständig sanning... hör du, sanning utan hänsyn.
Kom ihåg, att jag är din man och Gunnars far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
