Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
Men även han steg upp och pekade befallande på
den plats d soffan, där hon suttit. Hon satte sig igen
och slöt ögonen, avvaktande.
Han gick fram till fönstret och stod där en stund
och såg ut över den snöpudrade trädgården. Då han
vände sig emot henne, talade han entonigt och hårt,
utan en skälvning på rösten:
-— Ditt och din sons framtida öde bestämmer jag,
då jag hunnit tänka mig för. Du har bara att vänta.
Inte länge, antar jag. Det är bäst för oss alla tre, att
upplösningen kommer så fort som möjligt. Tills jag
fattat mitt beslut, ändras ingenting av vanorna i
huset. Våra tjänare behöva ingenting veta ännu. Skall
vår familj nödvändigt bli ett dåligt exempel, får det
inte ske förr än det är absolut oundvikligt. Du, som
har hycklat och ljugit i så många år, lär väl inte ha
svårt att hålla gycklet gående i några dagar till. Det
blir svårare för mig, men det skall nog gå. Dessutom...
jag reser till Stockholm i morgon för att ge... din son...
besked om de förändrade förhållandena. Jag hoppas,
att jag skall kunna göra det någorlunda skonsamt.
Han rår ju inte för någonting. Sedan står det dig fritt
att ge honom fullständigare upplysningar eller tiga.
Det blir din ensak. Ni äro bägge från denna stund
två främmande människor, vilkas inbördes förhållande
jag inte har med att göra. Jag ämnar bara ta i tu med
vad som angår mig... och mitt hem. Jag önskar inte,
att du följer med till Stockholm i m^orgon.
— Som du vill. Jag skall stanna här och vänta.
Det knackade på dörren till korridoren. Det var
betjänten, som kom för att säga till, att frukosten var
serverad.
Tor gav Yvonne med huvudet en antydan att gå före
genom dörren, där domestiken ännu stod kvar, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
