- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
232

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232’ ERNST LUNDQUIST

fann redan Yvonne före sig inne i matsalen. Under
måltiden talade de om likgiltiga ämnen, då någon av
tjänarna var inne, och tego, om de några ögonblick
lämnades ensamma. Under den kalla årstiden
brukade de dricka sitt kaffe på maten inne i
biljardrummet, som på samma gång var rökrum. Yvonne
hoppades, att hon skulle slippa detta i dag, men han var
utan försköning. Han gav henne med en blick och en
åtbörd tillkänna, att ingen av husets vanor fick
rubbas.

Då betjänten serverat dem kaffe och gått, tömde Tor
hastigt sin kopp och sade sedan med skärande bitterhet:

— Ja, nu kommer alltså herrskapets sedvanliga
pratstund på tu man hand, som ingen av våra tjänare
någonsin vågat störa under vad förevändning som helst.
Lyckligtvis har jag ett samtalsämne att underhålla dig
med, som jag tror skall räcka åtminstone i de
oundgängligaste tio minuterna. Du fick ju inte höra slutet
på din sons brev i morse. Jag har det inte på mig,
men jag skall ur minnet försöka relatera det du inte
vet...

Och så började han ungefär där han slutat i Gunnars
brev. Det återstående handlade mest om Vanda
Thomson. Hon var dotter till en svarvare på Kungsholmen,
hade stor släkt, alla någorlunda burgna, gammaldags,
bornerade människor, som med den största ovilja och
farhåga sett, att hon gått in vid teatern, där hon för
övrigt ej skördat några vidare lagrar, tvärtom; hon
hade fått börja för sent och hade dessutom inga anlag,
endast en bländande apparition och en viss livlighet.
Hon var sju år äldre än Gunnar och hade från början
endast betraktat honom som en pojke. Hennes
likgiltighet hade vållat honom förfärliga lidanden under
höstens lopp och gjort honom slapp, försumlig och lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free