Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
— Vi träffas inte i morgon bittida. Jag äter frukost
tidigare för att hinna expediera min post, innan jag
reser. Klockan tio ger jag mig av. Hur många dagar
jag stannar borta, kan jag inte bestämma nu. God natt.
Därmed gick han. —
Bilen fick följande morgon stå en lång stund utanför
porten och vänta på konsuln. Resväskan var redan
instuvad. Tor var sysselsatt med att besvara sin post
inne på sitt privatkontor. Han hade ännu tio minuter
på sig, innan han behövde ge sig i väg för att hinna
till tåget. Då kom kontorspojken in med ett telegram,
som han på en vink av konsuln lade på bordshörnet.
Tor avslutade ett brev och kuverterade det. Sedan tog
han telegrammet och öppnade det.
Han sjönk tillbaka i stolen, och det svartnade för
hans ögon. Gunnar! Hade han läst rätt?
»Er son gjort självmordsförsök. Kom genast.
Julia v. Ahnfeld.»
Ja, det var ingen inbillning. Han sprang upp och
stod orörlig ett ögonblick med de knutna händerna
stödda mot skrivbordet. Han vek ihop telegrammet
och stack det i bröstfickan. Hans första rediga tanke
var: Yvonne! Nej, det var bäst att hon ingenting fick
veta. Han ryckte till sig hatten och resrocken från
kläd-hängaren. Men han måste stå stilla vid dörren ett par
minuter för att återfå självbehärskningen. Det gick
inte an, att kontorsherrarna finge se honom upprörd,
då han reste. De kunde misstänka något, Yvonne
kunde bli oroad.
Han gick lugnt som vanligt genom stora kontoret,
besvarade personalens bugningar med ett par nickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
