Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238’ ERNST LUNDQUIST
ut i luften utan särskild adress, och i nästa ögonblick
steg han utan brådska in i bilen.
— Kör... men fort!
Först då åkdonet började rulla tystare på
landsvägen och han såg tallstammar flyga som raka streck
förbi fönstren, kom han till full besinning. Han lät
chauffören stanna automobilen.
— Tror du dig om att köra direkt till Stockholm och
hinna före tåget? Det tar nära åtta timmar.
Chauffören utanför den öppna rutan rev sig i
skägget.
— Ja, efter Norrköping kan jag ju hålla direkt på
Nyköping, då tåget måste göra den stora kroken över
Katrineholm. Det vinna vi betydligt på.
— Har du tillräckligt med benzin?
— Nej, men det kan jag få i Valdemarsvik.
— Kör då allt vad tygen hålla.
Och så bar det av igen med blixtens hastighet.
Vägarna voro lyckligtvis i ypperligt skick. Stora
landsvägen, slät som ett golv. Tor satt barhuvad och lät
det friska redan vårliga luftdraget svalka sin heta
panna. Blodet hamrade vid tinningarna, men det sjönk
så småningom. Medan chauffören skaffade benzin i
Valdemarsvik, sprang Tor och telefonerade hem till
kontoret.
— Säg konsulinnan, att jag far i bil hela vägen...
det är så härligt väder, friskare än på tåget. Bilen
kommer inte hem förr än i morgon eftermiddag, så att
om hon vill åka ut, måste hon ta landån.
Och så framåt igen i yrande fart.
Var gossen kanske redan död? Hade
hovrättsrådin-nan bara inte velat säga det rent ut? Han kunde ju
telefonera till henne i Norrköping och få veta det. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
