Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242’ ERNST LUNDQUIST
hand hårt sluten mellan bägge sina, och det gick som
ett solsken över ynglingens ansikte.
— Kära grabben! sade han med ett tonfall, som
tvingade Tor att vända sig bort och blunda för att tvinga
tårarna tillbaka, att du kom! Ett sådant besvär. Men
det var stiligt gjort av dig i alla fall. Vad sa^
morsan?
— Hon vet om ingenting.
— Bravo, du är en hederspamp. Men nu skall jag
berätta. Jo, det var så, att jag har två kamrater på
talkursen. Erling och Lövberg, bussiga pojkar båda två,
må du tro. De hade fått höra i går, att jag skulle
förlova mig med Vanda Thomson... den sabla jäntan har
ju själv gått omkring och spritt ut det, hon och modern,
den intriganta maran, och därför hade de ’båda
gyckar-na sökt mig flera gånger i går kväll för att varna mig.
Jag var naturligtvis ute på galej med Vanda, och de
kunde inte få tag i mig. I morse vid åttatiden, just
som jag stod färdig att gå på min vanliga
Djurgårds-promenad, marschera de in här hos mig och tala om för
mig — i munnen på varann, så ivriga va’ de —, att
Vanda bara ville bli rikt gift, för att hon inte dugde
vid teatern, recensenterna hade flera gånger offentligt
rått henne att återgå till privatlivt, och den där
kom-prometteringsbluffen hade hon försökt två särskilda
gånger förut, med en professor och en grosshandlare,
fast de hade varit henne för sluga. Och samtidigt
med att hon slagit sig ut för mig de här sista två
månaderna, hade hon haft mackel med Erling och visst
ett par andra till. Du förstår, allt det där kom
ramlande över mig som en takgesims, rakt på hjässan,
så att hjärnan fick en stjärnsmäll, jag såg rött för mina
ögon, och innan jag visste ordet av, låg jag där på
soffan med papperskniven i bröstet. Det var tur, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
