- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
243

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

inte jäntan var närvarande, för då hade jag stuckit ned
henne först, så sant jag ligger här. Nå, till all lycka
slant kniven mot ett revben och fläkte bara upp köttet
ett stycke. Jag blödde som en kalv, pojkarna skreko,
hovrättsrådinnan gallhojade, och här var ett sju himla
kolorum, men sansen hade jag hela tiden, och Erling
var duktig med att lägga ett provisoriskt förband tills
doktorn hann komma. — Ja, där har du nu slutet på
den förlovningshistorien. Vanda har hållit sig undan
i dag, för Lövberg sprang genast med rapport till
henne, det gladde visst hans svarta själ, för han tål henne
inte, ingen tål henne, det har jag kommit under fund
med på den sista tiden.

— Nå, är du nu också riktigt botad från henne?
frågade Tor.

— Om jag är botad! Som när man släcker ut ett
ljus — ffut! — Och det ryker inte ens. Det skall aldrig
tändas mer, för nu är jag riktigt färdig med
kvinnorna; nu vet jag, vad de gå för, och det är inte bara tomt
skryt den här gången.

Tor smålog åt hans övertygade ton och sade:

— Jag tror nog, att din mor skall bli glad för det.
Hon har varit mycket orolig för dig.

— Å strunt, en bondfångarhistoria kan väl vem som
helst råka ut för. Apropos mor, så fick jag ett brev från
henne i morse, som jag skall visa dig... sedan, men
inte nu, för nu har jag en sådan väldig lust att sova.
Jag kom ju inte hem förr än efter tre i morse, och fast
den här blodtappningen nog har mattat mig litet, har
jag inte kunnat sova på hela dagen. Jag har bara
legat och gjort upp kontot med mig själv. Och så
väntade jag ju på, att du skulle komma, för jag kände på
mig, att du inte lät säga dig det två gånger, du gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free