Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
NIONDE KAPITLET.
Under den närmaste tiden förrådde ingenting i det
yttre, att livet i det Herbertska huset undergått någon
förändring. Det enda skulle då vara, att konsuln
till-bragte mera tid än vanligt uppe i våningen —
tillsammans med konsulinnan, antog man på kontoret, ty
man visste, att han hade sina perioder av ungdomlig
förälskelse —, och att man oftare än eljes hörde
bollarna smälla uppe i biljardrummet. En gång efter
middagen hade nämligen Yvonne sagt till sin man:
— Ska vi inte återta våra biljardpartier? Det är ju
en motion och förströelse, som du tycker om, och jag vet
inte, varför du skall gå miste om den för min skull.
Det var visserligen sant, att han under denna tid
höll sig mer än vanligt uppe i våningen, men det var
icke för att sällskapa med sin hustru. Den mesta tiden
tillbragte han med att gå av och an i biblioteket med
händerna i kavajfickorna och hjärnan värkande av
tankar. Han visste, att Yvonne satt med sitt arbete
innanför, i röda kabinettet. Då och då -hände det, att han gick
dit in och ställde en fråga till henne, helt abrupt, utan
någon inledning. Än gällde det någon episod från
hennes barndom, än enskildheter från deras eget
samliv, och hon blev aldrig förvånad, såg aldrig pinad ut,
hon svarade kort och lugnt och rakt på sak, som om
det gällt att vittna i ett mål, som gällde främmande
personer. Någon gång var det om hennes mor han
gjorde henne spörsmål, men därvidlag hade hon ej
många upplysningar att ge. Ibland var det, som om
han velat fråga henne om Volmer Vang, men ej kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
