Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260’ ERNST LUNDQUIST
förmå sig därtill, antingen det nu var av hänsyn till
hennes finkänslighet eller därför att det plågade honom
själv. Då såg hon honom lugnt i ögonen och sade:
— Säg ut, vad det är du vill veta. Ju större
klarhet det blir mellan oss, desto lättare kan du fälla
domen. Och jag är inte ömtålig längre...
Och utan att han särskilt begärde det, började hon
fullständiga sin berättelse om sammanträffandet på
ångbåten med tillbedjaren från flicktiden, men då hon
kom till episoden med hotellboken, där han skrivit
»Volmer Vang med fru», behövde hon ej fortsätta
längre, ty Tor sprang upp från sin stol, och rusade åter
in i biblioteket och kom ej tillbaka på hela kvällen.
En gång frågade han henne, hur hon hade tänkt sig
»delningen», sedan Gunnar avslutat sina resår och
återvänt hem till Sverige. Var det Yvonnes mening att
stanna i utlandet eller följa med Gunnar hem och
bosätta sig i Stockholm, där han väl antagligen skulle
komma att framleva sitt liv? I så fall ville Tor
underrätta henne, att han själv troligen ämnade slå sig
ned i Stockholm, sedan han dragit sig ifrån affärerna,
inte för att han hade någon förkärlek för
huvudstaden, utan emedan han ville vara Gunnar och hans
eventuella familj närmare.
— Jag stannar väl i utlandet, sade Yvonne, eller
också försöker jag skaffa mig någon verksamhet
hemma i Sverige, helst på landet... kanske ett hem för
nervsjuka, sådant känner jag ju till. I alla händelser
skall du inte behöva riskera att träffa mig hos
Gunnar. Och att hålla mig på avstånd kommer inte att
bli så påkostande för mig, som du kanske tror. Jag
har ju i hela mitt liv varit van att stå utanför.
De sista orden sade hon utan den ringaste bitterhet,
endast som om hon konstaterat ett faktum, men Tor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
