Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
lig, hade hon också fått plikta dyrt därför; felstegets
verkningar i hennes eget inre voro långt grymmare
än det hårdaste straff någon hedersdomstol kunnat
ådöma henne. Och han greps av en häftig ånger över
de hårda ord han fällt till henne i bekännelsens stund
och även efteråt. Han hade sagt, att han haft en
be-dragerska gående vid sin sida. Han borde ha sagt: en
botgörerska.
Och det där, som viskades i staden och som även
kommit till hans öron, att Yvonne ibland om
förmiddagarna satt på kyrkogården, framför
bronsmonumentet över lille Dunna, och talade högt med honom, långa
ramsor, vilkas sammanhang lyssnarna utanför häcken
ej kunde uppfatta, — nu förstod han det! Hon hade
ej haft någon annan att tala med, hon som stod utanför,
som själv hade ställt sig utanför, och som ändå hade
ett behov att meddela sig, att bikta...
Och nu gick den tanken upp för honom, att den
bittraste följden av en hemlig ond handling är den,
att den ställer sin upphovsman utom all gemenskap
med sina käraste, med familjen, samhället, tvingar
honom att skära av de förtroendets band, som förenat
honom med hans närmaste, att sluta sig skyggt mom
sig själv, gå ensam, försaka sin part av hemmets
värme, emedan han vet sig vara ovärdig att ta del däri.
Så hade det också gått med Yvonne. Allt hade hon
försökt göra för de sina, men inte vågat sträcka ut sin
hand efter aldrig så litet familjelycka, som ändå ingen
tänkt på att förmena henne. Själv hade hon hållit sig
på avstånd från man och son och vänner, — han visste
nu varför.
Och nu skulle hon skiljas från dem på allvar, stötas
ut ur hemmet, leva som biltog bland främmande. Hon
visste det, och ändå kunde hon vara så lugn! Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
