- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
264

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264’ ERNST LUNDQUIST

han förstod nu också detta lugn. Hon visste med sig,
att hon under de gångna åren utstått tusen gånger
värre lidanden än framtiden kunde ha i beredskap åt
henne, att hon hade det värsta bakom sig. Å, han, som
hittills gått blind bredvid henne, han läste nu
tvärsigenom. henne, han förstod henne som aldrig förr.

Själva hennes felsteg förstod han däremot ej,
försökte knappt förstå det. Han kände till en hel rad
av omständigheter, som möjligen kunde kallas
bidragande orsaker, men själva roten kom han icke åt, hur
han än skärpte sin slutledningsförmåga. Han kunde ej
gå in på, att en stor förbrytelse kan ha små eller från
sidan ingrenade orsaker, därtill hade han från
barndomen vant sig att se sammanhanget mellan livets
företeelser alltför enkelt och snörrätt. Efter mycket
grubblande avstod han från att förstå, det begärdes ju
ej heller av honom nu, och det skulle kanske komma
så småningom, i en framtid; nu gällde det blott att
tänka ut, hur brottets oundvikliga följder skulle kunna
bli så litet förargelseväckande som möjligt för
samhället och så litet pinsamma som möjligt för dem
själva.

Blott ett hade han klart för sig: Yvonne hade
förbrutit sig mot själva familjens idé, hon hade oskärat
hemmet, därför måste hon stötas ut ur familjen, och
hemmets port måste stängas för henne. Var inte detta
logiskt?

Under sina vandringar av och an i biblioteket
stannade han ibland framför sin mors porträtt. Hon hade
ju också brutit mot den vedertagna moralen, samhället
kallade henne en synderska, och ändå hade hon efter
döden varit hedrad och älskad av sin make så som få
hustrur, hon som ingen hustru var, och hennes
porträtt satt utmanande på en hedersplats i själva prakt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free