Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
Hon skakade på huvudet, satt en stund i tankar
och gick sedan in till sig för att besvara Gunnars
brev.–
Om hon inte längre fram på förmiddagen varit så
upptagen av sin packning, skulle hon ha hört, vilket
oväsen Tor förde nere på kontoret. Vid så dåligt
lynne som i dag hade personalen aldrig sett sin husbonde.
Ingenting kunde man göra honom i lag, och då
springpojken i förskräckelsen tappade en bunt räkningar, så
att de yrde ut över golvet, fick han sig en väldig örfil
av konsuln och blev kallad idiot och drummel. Det
väckte just intet uppseende på kontoret, ty det var ej
första gången sådant hände, och gossen visste av
erfarenhet, att så snart husbonden blev god igen, skulle
han komma stickande med en tia som vederlag för
sveda och värk. Men konsuln var som ett ilsket bi i
dag; han rusade i väg till brädgården, delade där ut
ovett till höger och vänster, telefonerade sedan till
Adolf Olsson och bjöd sig till honom på middag. Då
det led mot den tiden, att posten skulle avgå från
kontoret, flög han upp mitt under ett samtal med kusinens
fru och söner, vari han dock ej själv mycket deltog,
och marscherade hem snett över torget med hatten bak
i nacken som alltid, då han var ond. Han gick igenom
den avgående posten. Jo, riktigt, där var Yvonnes brev
till Gunnar, utanskriften prydlig och korrekt som
vanligt, tydligen skriven utan ett spår av sinnesrörelse.
Han slängde tillbaka brevet bland de andra och gick
in på sitt privatkontor, där han satt inriglad hela
kvällen utan att ens gå upp till tebordet.
Det retade honom så över all måtta, att Yvonne
kunnat fatta sitt viktiga beslut utan det allra ringaste
betänkande. Det han marterat sin hjärna med i sexton
dagar, det hade hon expedierat på fem minuter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
