Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272’ ERNST LUNDQUIST
sårade honom så djupt, att han visst aldrig skulle
kunna förlåta henne det. Och det utgjorde ju det starkaste,
ovedersägligaste hevis för, att hon inte satte mera värde
på honom än på en gammal stövel, att hon aldrig älskat
honom, varken nu eller under hela deras äktenskap
eller någonsin, inte under förlovningen ens...
Men då han kom så långt i sina förbittrade
reflexioner, måste han skratta åt sig själv, ett hånfullt,
gnisslande skratt. Han var sannerligen mer än löjlig! De
skulle skiljas för alltid om fyra dagar, de skulle aldrig
mera se varandra, aldrig ens skriva till varandra,
aldrig ha det ringaste gemensamt mera, och han fordrade,
att hon skulle älska honom! Vad var det för
oresonliga påhitt! Det toästa var ju, att de skildes i köld
och likgiltighet — och därvidlag hade Yvonne
sannerligen åstadkommit det otroliga! —, att de glömde
varandra, som om. deras tjugusjuåriga äktenskap aldrig
funnits till. Han kunde ej önska något bättre varken
för sin eller hennes skull. Men ändå —! Att
ögonblickligen, utan en minuts tvekan, svara ja, så snart
den där fräcka, själviska pojken kom och föreslog
henne att resa ifrån man och hus och hem —! Han tyckte
i denna stund, att allt ont hon gjort honom i hela sitt
liv var ett försvinnande intet i jämförelse med denna
sista förolämpning, detta sista bevis på förakt och
isande köld, han tyckte, att han nu skulle ha kunnat
förlåta henne allt det andra, men inte detta... nej, aldrig
i livet detta!
Och så gick han äntligen upp och lade sig, men
kunde ej somna förrän långt fram på morgonen.
Dagen därpå var han lugnare, men höll sig
fortfarande utomhus så mycket som möjligt. Yvonne och
han talade endast om likgiltiga saker. Det pinade
honom att bara se henne, höra hur hon sysslade med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
