Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Första söndagen i advent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
"En krona han ej bär
men dock en konung är.
Hans prakt är ganska ringa,
dock kan han döden tvinga.
Hosianna, pris och ära
vår konung vi hembära!
Ditt hjärta öppne sig:
bjud Kristus hem till dig’
Han aktar hos dig gästa
och dig för evigt fästa.
Hosianna, pris och ära
vår konung vi hembära!’’
"Och de förde fålen till Jesus och lade sina kläder på honom,
och han satte sig på honom". Mark. 13: 7; Luk. 19: 35. "Men de
flesta bland folket bredde sina kläder på vägen, och andra skuro
kvistar av träden och strödde på vägen. Och folket, både de, som
gingo före honom, och de, som följde efter, ropade och sade:
"Hosianna Davids son! Välsignad vare han, som kommer i Herrens
namn! Hosianna i höjden!"
I sin barmhärtighet lät han ännu en gång högljutt utropa sig
såsom den utlovade Davids son, Messias, Frälsaren. Det kulle
ännu en gång höras på Jerusalems gator till väckelse för de sovande
och till uppmuntran för de nödställda, att det var hjälparen,
Frälsaren, som nu red fram såsom fattig, saktmodig och mild för att
vara deras hjälpare.
’ ’Och några av fariséerna sade ur folkhopen till honom:
Mästare, näps dina lärjungar. Men han svarade och sade: Jag säger
eder: Om dessa tiga skola stenarna ropa". Luk. 19: 39, 40. Hade
ingen människa nu utropat honom såsom skrifternas Messias, så
skulle stenarna, där Jesus red fram, fått röst och utropat honom
såsom Frälsaren. De skulle ännu en gång få höra, att den, som
lédarna inom den judiska kyrkan så djupt föraktade och så
hänsynslöst hatade, dock var den Abraham trodde på, och som skrifterna
hänvisade till.
Judarna hade tre synnerligt betydelsefulla nådar, då Jesus
vandrade bland dem. Men de kände icke sin besökelses tid.
Därför gick det dem gruvligt illa.
Vi hava haft många betydelsefulla nådår, kyrkoår; och nu
kommer vår konung åter igen till oss. Må vi då känna den tid, då vi
äro sökta!
’ ’Må vi akta på den tiden,
då du söker oss, o Gud!
Snart är nådens dag förliden,
och vi få ej flera bud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
