- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
60

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 2 Söndagen i Fastan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

2 Söndagen i Fastan.

Luk. 7: 36—50.

Det var icke vanligt att Jesus blev inbjuden av fariséerna, ty de

voro hans fiender. Simon tycktes vara bland de mera
uppiäk-tiga fariséerna. Han vill hava klart för sig, om Jesus verkligen är
en profet.

"Jesus gick in i fariséens hus och satte sig till bords". Han
var den tongivande vart han kom, och därför kunde han gå till
vilken som helst. Han älskade alla och ville inverka på alla till
frälsning. — Kunde vi ödmjukt och segerrikt vittna för sanningen och
på så sätt vara tongivande, borde vi infinna oss vid alla de gudlösa
nöjestillställningar, som vi kunde nå i hopp att uträtta något gott.
Men som vi äro så svaga, att våra fiender bliva de tongivande, böra
vi fly och akta oss för de första steg, som föra till platser, dit vi
icke kunna gå i Jesu namn.

Ett för Simon synnerligt störande förhållande inträde dock
därigenom, att en objuden kvinna, som i hela staden Nain var känd
såsom synderska, infann sig. När Simon hade bjudit syndares
Frälsare till sig, så måste han dock finna sig uti, att syndare ock
komma med. Vid Jesu fötter är en fristad för syndare, varifrån
varken satan eller fariséerna kunna driva dem.

"Kvinnan tog en alabasterflaska med smörjelse och ställde sig
vid Jesu fötter gråtande och begynte väta hans fötter med sina
tårar och torka dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans
fötter och smorde dem med smörjelse". — Simon ser på och
reflekterar och kommer snart till den slutsatsen att Jesus icke är någon
profet, eftersom han tar emot en sådan kärleksbetygelse av en
synderska. Han vågade dock icke högt uttala sin anmärkning utan
sade inom sig själv: "Vore denne en profet, så visste han förvisso,
vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom, att hon är
en synderska".

Simon får snart erfara, att Jesus var en profet, som
genomskådade både kvinnan och Simons tankar. — Ja, han är mer än
profet. För honom är ingenting fördolt; han känner oss alla och
alla våra handlingar och de hemligaste tankar. Och inför honom
hava vi att avlägga räkenskap. Ebr. 4: 13.

"Då svarade Jesus och sade till honom: Simon, jag har något
att säga dig. Och han sade: Mästare, säg! En borgenär hade två
gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra penningar
och den andre femtio. Och då de icke kunde betala, efterskänkte
han för dem båda. Vilkendera av dem skall nu älska honom mest?"
— Simon var nog i yttre avseende en from man men han sov över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free