- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
77

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Påskdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

Påskdagen.

Joh. 20: 1—10.

Långfredagens smärtor oeh kvalfulla lidanden voro överståndna.

Det evigt betydelsefulla segerropet: "Det är fullkomnat", gav
tillkänna, att kampen var slutad och att vår högtlovade medlare,
Jesus, hade segerrikt bestått i kampen mot alla mörkrets makter. I evig
ande offrade han sig själv utan vank åt Gud, och därmed var synden
försonad, skulden betäekt och den eviga rättfärdigheten framhavd.
Daniels B. 9: 24. Nu hade kvinnans säd söndertrampat ormens
huvud. 1 Mos. 3: 15. Nu voro alla folk på jorden välsignade,
enligt Guds löfte till Abraham. 1 Mos. 22: 18. Ja, allt, som var
skrivet om honom i Moses oeh profeterna, huru han skulle lida och
sedan ingå i sin härlighet, hade nått sin fullbordan. En ny
skapar-gärning var verkställd. Ef. 2: 15. För en fattig syndare finnes
intet ljuvligare ord än detta: "Det är fullkomnat", ty det säger oss
tydligt att allt, som hindrade oss från salighet i Guds gemenskap,
är undanröjt. De hitintills obesegrade makterna voro nu besegrade.
Synd, död och fördömelse finens icke mera till för den, som är
funnen i Kristus Jesus. Rom. 8:1. Guds Son, vår dyre medlare, var
själva döden ett gift oeh helvetet en plåga. Huru många gånger
hade icke döden, sedan Adams dagar, stungit men alltid kommit
undan med sin udd! Ingen hade kunnat stå honom emot, förrän vår
dyre Frälsare tillintetgjorde honom, som hade döden i sitt våld, det
är djävulen. Ebr. 2: 14.

Någon har här använt bilden av ett bi. Det kan stinga hur
många gånger som helst i en död kropp utan att förlora sin gadd,
men så fort det stinger i en levande kropp, så måste det lämna
gadden kvar och dö. Så hade döden stungit i det genom synd och
överträdelser döda Adams släkte och alltid behållit sin udd. Men då
döden vände sin udd mot Kristus och stack honom, "som är sann
Gud och det eviga livet", då förtog han sig oeh blev besegrad. Jesu
död på korset ser väl icke ut att vara någon seger över
"förskräckelsens konung" men var det i alla fall. Vi må besinna, att han
icke bragts till korsets död genom något annat än våra synder.
Han, som icke visste av synd, blev gjord till synd för oss.. 2 Kor.
5: 21. Det var alltså i vårt ställe, han stod. Ja, Gud vare lov: Vi
hava all anledning att med Paulus instämma: ’ ’Han älskade mig och
gav sig själv id för mig."

Det hade varit en helig omöjlighet för honom att drabbas av
döden, om han icke hade intagit de skyldigas plats och dött för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free