- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
168

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 19 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

27 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Joh. 9: 1—41.

Förra söndagen sågo i, huru judarna sökte att stena Jesus. Vid
tiden för den händelse, dagens text berättar, voro ock judarna
efter honom med stenar, men Jesus gömde sig undan och gick ut
av templet. Men fastän han var jagad med stenar, kunde han i sin
ömhet icke gå förbi en nödställd. Han stannade framför en
stackars man, som var blind från födelsen, och såg på honom, så att
även lärjungarna började att betrakta honom och reflekterade över
hans olycka och framställde denna vanvettiga fråga: ’ ’Rabbi, vilken
har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han skulle födas
blind?" Före sin födelse kunde han ju icke synda framför andra
barn. Det låg en egenrättfärdighetstanke i frågan, nämligen den,
att de icke hade syndat så, som denne eller hans föräldrar. Den,
som drabbas av en olycka, har förtjänt det men icke framför andra,
utan andra hava förtjänt det i lika hög grad. Se Luk. 13: 1—5!

"Jesus svarade: Varken denne har syndat eller hans föräldrar"’
(så, som I menen, att han skulle födas blind), "men detta har skett,
på det att Guds verk skulle uppenbaras på honom". Det var så
långt ifrån att denna skenbara stora olycka var ett straff, att den
tvärtom var ett medel och det enda medel, varigenom Jesus kunde
uppenbara sig för honom och — jag förmodar — även hans
föräldrar för den långa evigheten. Det var alltså en stor nåd, att han
föddes blind.

Ja, så litet förstå vi Herrens vägar. Du har ett barn; det är
välskapat, begåvat och välartat. Du är glad över ditt barn, ja
kanske t. o. m. stolt. Men tänk, om det går förlorat! Vad är då
vunnet? Du har ett barn, en krympling, vanlytt; du gråter och
ängslas och knorrar mot Gud, att han är hård emot dig. Men tänk, om
barnet just på den vägen blir bevarat för världens förförelser och
blir räddat för evigheten, och kankse även du genom barnets
sjukdom kan komma till insikt om alltings fåfänglighet under solen och
vända, dig till Jesus och bliva frälst. Vad har icke då både du och
ditt barn vunnit!

Jesus gjorde sina underverk för att de hulpna skulle komma
till tron på honom. Därför använde han icke alltid samma sätt.
Se Mark. 8: 22—25; 10: 46—52. I dagens text se vi, att han
spottade på jorden oeh gjorde en deg av spotten och smorde på den
blindes ögon och sade till honom: "Gå bort och två dig i dammen
Siloam." Det kunde ju synas, som om han skulle fördärva och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free